tryggare kan ingen vara...
Du milde!
Jag såg en dokumentär igår på svt 1 som handlade om den katolska kyrkan och hur många präster som ofredat barn. Godtrogen som man är så trodde jag att kyrkan var den man kunde lita på, ha tillit för. Men, efter ca 2 timmar blev jag äcklad. Präster ?! De man hade förtroende för, som man kunde lita på, umgås med och prata. Neee, fy fan. de planerar dag ut och dag in hur de på bästa möjliga sätt kan försätta barn i oundvikliga situationer som påfölld av det förgripa sig på dem..
Nu menar jag inte att alla kyrkor, alla präster beter sig lika men det var ngt med den dokumentären som fick en att börja tänka till. Präster viger sitt liv till kyrkan - till Gud. Barn/vuxna/pojke/flicka - det är samma synd att förgripa sig på ett barn som en vuxen - Man har syndat. Helt sjukt, blev liksom stum både av skräck och hat. Bara inte tala om påven, Vatikanstaten, biskopar och andra samfund som försöker tysta ner, skriva ner dessa hemskheter genom dyra advokater och sjukt stora summor med pengar.
Jag är skeptisk.
Hektiska dagar, veckor. Helgen firades i Tranås på 75-årskalas, dessvärre blev jag, min familj och min närmsta släkt sjuka 24 timmar efter festen. Någon magbakterie spred sig lös för att slå ut hela släkten.. nu är jag bara helt slut, ingen energi men ska försöka bygga upp den så att jag kan va med tjejerna imorgon på hockeyn - LHC - Skellefteå.
På fredag är det UF-mässan, så det bllir mycket jobb hela veckan. Pust, nu blir det till att vila.
Vi ses, <3
